Huj vad det snöar! Och inte har man en endaste snöslunga heller,så det kändes lite smått hopplöst när man såg ut genom fönstret i morse och såg snö,snö och åter mera snö. Men så sa Åsa att hon skulle ta på sig det och det kändes helt plötsligt lite bättre 
Efter en kort stund så gav Åsa upp,och jag förstår henne,men som tur var fick hennes pappa tag i en kille med traktor som förbarmade sig över oss och tog det värsta. Puh.
Så när vi till slut fick ut bilen så blev det en tur för oss till pappa för att fira hans födelsedag. Och inte var det roligt att köra in till stan heller då man inte såg många meter framför sig i yrvädret. Tack och lov så fanns det en och annan bilist som slagit på dimljuset vilket underlättade lite i alla fall,alla de andra bilarna syntes mest som skuggor i mörkret…
Nåväl,hemkommer igen så har nederbörden lättat betydligt och jag är inne och hämtar andan efter att ha skottat undan det mesta. Tur i oturen får man väl säga att det trots allt inte är tung snö,för då hade man väl knäckt ryggen helt…